Behöver vi verkligen feminism? Eller all PR är bra PR.

Vi har nog hört dem ganska många gånger vid det här laget. Inte behövs väl feminism. Sluta gnäll. Du har din rösträtt, räcker inte det. Vi har kommit ganska långt, i alla fall här i Sverige. Även om jag inte alltid direkt tycker att det är ett ont patriarkat som vill mig illa, så fick det som hände Emma Watson mig att inse att ja det finns väldigt många som vill kvinnor illa. Jag väljer att kalla dem för kvinnohatare, då det inte har något med deras kön att göra utan mer deras inskränkta tankesätt och osäkerhet. Men min förhoppning är att det som hände Emma Watson får andra att inse hur utbrett kvinnohatet är. Och då menar jag de som inte längre tror att feminism behövs. Plötsligt handlar det inte om någon artikel som kanske innehåller lite mycket manshat som får massor av hatkommentarer, utan om FN. Det är lite mer på riktigt

Det fick mig även att inse hur rädda dessa kvinnohatare måste vara. De kanske inte inser själva hur tydligt det är men jag tycker i alla fall att det är ganska tydligt. I ett tidigare blogginlägg beskrev jag hur sexuella hatkommentarer kan tolkas på ett sätt som antyder att personen i fråga inte presterar i sängkammaren. Jag presenterade en teori där det framgår att näthataren inte känner sig värdig t.ex. en respektive och därmed försöker trycka ned den så att den stannar kvar. Det behöver inte nödvändigt visst handla om dåliga prestationer i sängkammaren, utan något som får personen i fråga att tvivla på sig själv. Dålig självkänsla. På samma sätt så blir dessa kvinnohatare skiträdda när det plötsligt kommer en kvinna som har samma kvalifikationer till t.ex. en tjänst. Nu är det kört. Slut. Istället för att jobba på sig själva och utvecklas så väljer dessa människor att lägga ansvaret på andra. I detta fall kvinnor, i andra fall invandrare. Samma grund men olika offer. Samma sak gäller de som mobbar, det är ett sätt för dem att dölja sin egen osäkerhet.