Ta inte feminismen ifrån mig

Jag har alltid tyckt att feminism är väldigt intressant främst ur ett psykologiskt perspektiv. Att engagera mig feministiskt har fått mig att förstå mer om mig själv. Inte för att förstå vad jag är men mer hur jag har formats och varför. Hur jag har programmerats ur ett samhällsperspektiv. Det blir då lite lättare att bryta mönster d.v.s. ändra på det som ändras borde. Så jag blir lite förvånad och faktiskt orolig när en manlig vän  berättar hur han mår psykiskt dåligt för allt vad feministerna skyller honom för,  när han ändå gör sitt bästa.

https://equalkitten.wordpress.com/2014/05/29/det-har-med-sprak-och-att-formedla-ett-budskap/ 

Betoningen har lagts på "män" och inte på de "individer som förtrycker". Vi kvinnor kan bevisligen bete oss likadant. Men det betyder inte att vi måste sänka oss till den nivån. Det finns många män som anstränger sig för att skapa ett mer jämställt samhälle. Så att utesluta män från "våran kamp" för att de är män är som att springa ett maraton i ett par för trånga skor. Kanske går men kommer ta alldeles för lång tid och är inte bara väldigt korkat men framförallt jävligt onödigt. Ärligt talat tid är inte något som vi har gått om. Och jag har inte lust att sluta kalla mig feminist för att ni ultra feminister inte klarar av att dela sandlådan men de män som vill kämpa med oss.

Vid den internationella kvinnodagen så var det en tidning som gjorde en undersökning om när vi trodde att samhället skulle bli jämlikt. Det skulle inte ske inom åtminstone 100 år. 100 år är inte en tidsperiod som jag kommer acceptera. Men jag känner mig faktiskt ganska optimistisk. P.g.a. initiativ som guldkoppen och andra bloggare så känns det som om saker sker. Så då gäller det att feminister som Gudrun Schyman inte kommer med såna förslag som den där då män ska betala extra skatt som skall finansiera kvinnojourer mm, för det är ju män som slår.  Om vi vill att männen ska respektera oss så gäller det att bete som lite mer intelligent än så.

Någon som hört historien om när solen och blåsten slog vad om vem som snabbast kunde få den äldre gubben att ta av sig sin kappa? Blåsten började och blåste och blåste men den äldre grep bara hårdare tag i sin kappa. All den ansträngning som blåsten lagt ned hade helt enkelt bara förvärrat situationen. Sen var det solens tur som i sin enkelhet lätt sina strålar värma herrn som ganska snabbt tyckte att det nog var ganska varmt och därmed tog av sig sin kappa. Vad kan man lära sig av detta? Det är typiskt onödigt att lägga ned energi på saker som bara förvärrar situationen.   

För ett tag sedan läste jag en artikel om hur demonstranter blivit angripna efter att ha demonstrerat utanför en strippklubb. I kommentarsfältet dök det upp massor av kommentarer från både kvinnor och män. Det jag reagerade på var den kvinna som bad männen att inte lägga sig i, hon pratade hellre med någon av de prostituerade kvinnorna än att höra männens åsikter. Om alla så kallade feminister skulle bete sig så här vad kommer hända då? Jag frågar inte för att jag undrar. Tycker att det är ganska uppenbart. Det kommer gå åt helvete.

Så istället för att vända feminismen ryggen så vill jag hoppas på att detta blogginlägg ska vara ett wakeup call. Jag tycker att det är dags för att släppa in männen i sandlådan. Det finna många män som är villiga att ta fighten med andra män som inte riktigt förstår eller respekterar kvinnor. Istället för att smutskasta alla män så måste vi särskilja männen från "de som hatar kvinnor". Och ja det är inte bara män som hatar kvinnor, det finns gott om kvinnor som beter sig lika illa. Men jag hoppas att attityden mot män ändras så att jag kan fortsätta kalla mig feminist. Jag vet hur det känns att bli mobbad och det är inget som jag vill ha på mitt samvete.

/Emerald Eye