Jag har skrivit om det förut, men vikten av att förstå att samhället inte kan kräva att brottsoffret ska säga klart och tydligt nej kvarstår. Inom rättsväsendet är det av yttersta vikt att ett tydligt nej måste finnas för att våldtäktsmän ska ha förstått att en våldtäkt har utförts. Och det kan tyckas självklart, men när vi speciellt har en kultur här i Sverige att man inte säger nej så måste man ha överseende med det.

https://www.ottar.se/artiklar/s-g-inte-nej

I alla typer av sammanhang, utom i sängen, så förstår folk när man säger nej utan att säga nej. Det är socialt accepterat och allmänt godtagbart, förutom i rätten. Att läsa mellan raderna är plötsligt en omöjlighet, för de som väljer att inte förstå eller inte förstår av andra anledningar samt rättsväsendet. Det finns en demonstrativ bild som gör det extra tydligt och som visar hur absurt det är. Det gäller att byta perspektiv och då syns det bättre hur vi helt enkelt inte säger nej rakt ut.

Så varför är det så svårt att säga NEJ? Ett ord med tre bokstäver. När det kommer till kroppslig kontakt så får unga tjejer ofta lära sig att pojkar får tafsa på dem. Och när de klagar på detta till de vuxna som borde respektera deras rättigheter så får de ofta höra, "var glad, han är bara intresserad av dig". Det är en typ av hjärntvätt som skapar de perfekta offren, för när de inte klarar av att säga nej så är det lätt som en plätt att våldta dem utan att bli en fälld våldtäktsman.

Det finns en riktigt osmaklig video där en pojke vill krama en flicka. De är i 4-5 års åldern och det syns tydligt att flickan knuffar bort pojken. Omgivningen tycker dock att de är så söta och filmar in övergreppet. När en flicka blir sviken av föräldrar/omgivningen så lär hon sig att acceptera saker då hon under årens lopp lärt sig att ett nej inte räknas eller accepteras. Hon är ju trots allt ett objektiv och borde vara glad för den uppmärksamhet hon får.

https://vardagsrasismen.nu/2014/06/09/ett-nej-betyder-nej-aven-for-barn/

Enligt rätten så räknas inte heller ett NEJ om det har kommit ett JA före. I verkligheten om jag tex ångrar att jag köpt ett par byxor så går det att lämna tillbaka dem. Om kvittot är borta eller för lång tid passerat, så kan jag ge bort eller försöka sälja dem på blocket. I den här verkligen så finns det ingen som kommer tvinga mig att ha på mig byxorna om jag inte längre vill ha dem. Det går att bryta olika kontrakt, även om det då finns olika typer av konsekvenser. Men gud förbjude om jag bjuder in en kille på te en sen kväll och sen ångrar mig. Då kommer killen sitta där i rätten sedan och säga, "men hon bjöd ju faktiskt in mig och det tolkar jag som att hon var intresserad". Vad som sägs sen spelar egentligen ingen roll, för ett nej räknas inte om det förekommit ett ja före, i alla fall när det kommer till sängkammaren. För i landet Sverige 2015 så skiljer vi fortfarande på sociala regler när det kommer till det som sker i sängkammaren jämfört med resten av samhället.

När det gäller resten av samhället förväntar vi oss att alla förstår, men när det kommer till sängkammaren så är det fritt fram att missförstå.

/Emerald Eye