Ta av dig offerkoftan
En diskussion kring uttag av föräldraledighet samt härskartekniker
Det är en uppmaning som upprepas i en kommentar till min kommentar till en krönika i metro. Ta av dig offerkoftan. En kommentar med total avsaknad av någon som helst innehåll eller bidrag till diskussionen. Vi har ett klassiskt exempel på att byta fokus som är en indirekt härskarteknik. Krönikan handlar om hur föräldraledigheten ska delas mellan föräldrarna.
I min kommentar försöker jag föra fram min erfarenhet om hur det var att söka jobb som 29 årig kvinna. Med det även en möjlig anledning till att det tog sin tid, dvs att arbetsgivaren kan se mig som en riskabel investering. En tickande bomb som när som helst kan bli gravid. Kvinnor i min ålder tenderar ha en biologisk klocka, som likt en bomb kan få mindre trevliga ekonomiska effekter för arbetsgivaren. Att jag nu fått ett jobb trots att min överkvalifikation påtalats på ett negativt sätt det senaste året känner jag inte har så mycket att tillföra i kommentaren till krönikan.
Utöver den konstanta förfrågan om att jag ska ta av mig min offerkofta, så vill personen i fråga även att jag ska förstå att jag inte ska komma och tvinga någon till något. Jag får göra som jag vill, men fan om jag ska kräva något av någon annan. Utöver det känner jag en ganska tydlig underton av att det kanske inte är så konstigt att det tog tid för mig att hitta jobb från hans sätt att tilltala mig i kommentaren. Det kanske inte är ett så välkänt fenomen men använder man sig av härskartekniker så är det ett ganska tydligt tecken på att man inte har något vettigare att komma med.
Den lilla detaljen personen i fråga inte verkar förstå är att man måste förstå att människors val kommer ha en påverkan på andra. Att blunda för det är naivt. Jag väljer att inte kalla honom för naiv, även om han gång på gång ber mig ta av offerkoftan. Till skillnad från honom vill jag föra en diskussion, vill jag nå en förändring.
Så varför påverkas jag av att det finns föräldrar som tar ut föräldraledigheten ojämnt. Låt oss säga att det är 20% av papporna som tar sitt ansvar. Då kommer det finnas en risk att arbetsgivaren ser mig som kvinna som en risk. Det är först när alla pappor tar ut lika stor del av föräldraledigheten som jag slutar ses som en risk. Jag väljer att inte skriva hen efterssom det handlar om människor som ses som män och inte hur de ser sig själva, som i slutändan kan påverka arbetsgivarens fördomar genom att visa att de också kan ta ut föräldraledighet.
Denna analys är en observation och jag har inte fått några direkta indikationer om att jag valts bort av den anledningen. När jag frågar personen som gång på gång påtalar min offerkofta om varför, så nämner han att jag ju inte get några andra anledningar än ovan. Dvs han tar sig friheten att tro, att jag verkar tro att det bara är andras fel då jag inte nämner någon annan anledning. Inget kan ju vara mitt fel. Då är egentligen frågan varför han verkar tro att jag borde ha tagit upp alla möjligheter anledningar till att det tog över ett år för mig att få ett jobb efter de utbildningar jag genomgått. Enligt mig så var det ganska irrelevant att gå igenom alla möjliga förklaringar när jag skrev den ursprungliga kommentaren till krönikan. Visst om man vill avgöra huruvida jag är en offerkofteperson så kanske det är relevant. Om man väljer att kommentera kommentarer till krönikor kanske man bör ha något vettigt att säga och inte komma med onödiga personangrepp. Har man inget vettigare att komma med så säger väl det en del det med, men till skillnad från honom så är offerkofta ett klädesplagg som inte passar mig.
/Emerald Eye